Jag har varit lite frånvarande de senaste dagarna på grund av att jag inte har mått bra. Det började vid 13-tiden i tisdags, efter att jag ätit lunch. Jag fick ont i magen och magen var alldeles svullen. Jag trodde bara att jag hade ätit för mycket eller något åt det hållet och spände ut skärpet ett hack. I onsdags gick jag till jobb efter en halvjobbig natt med magont om vartannat. Jag var tvungen att avsluta dagen redan klockan 14, då hade smärtan vandrat ner mot naveln och lite skarpare smärta åt höger. Jag tog ut några komptimmar eftersom jag trodde att jag skulle vila bort smärtan.
När jag äntligen var hemma efter vad som kändes som den längsta bilfärden någonsin la jag mig i sängen och sov. Vid 17-tiden vaknade jag av att jag hade mer ont och ringde då 1177 som rådde mig att åka till akuten. Jag ställde in mig på det och tog en dusch. Efter duschen kändes det mycket bättre så jag slog bort tankarna på att det skulle vara blindtarmen (hallå, man mår väl sämre än såhär då, tänkte jag) så jag åt två pannkakor och då blev det värre igen för att sedan lätta.
Vid 21-tiden gick jag och la mig och sov ganska bra till midnatt för att sedan somna om igen. Vid tre ringde Roberts alarm och då gick jag upp för att kissa men fick så ont i magen att jag blev yr. Då beslutade jag mig för att åka till akuten. Robert fick stanna hemma för vård av anhörig. Det tog lite tid för mig att klä på mig men klockan 04.30 var vi äntligen där.
Kirurgakuten. Jag fick genast ett rum på kirurgakuten där de tog en massa prover på mig, snabbsänkan låg på 180 så jag hade definitivt en infektion i kroppen. Läkaren tryckte på min mage och det gjorde sjukt ont. Kan det vara värre än såhär att föda barn? Jag vill aldrig vara med om sådan smärta igen. När de var klara med mina prover var klockan 05.30. Då fick vi vänta på rummet till klockan 08.00 då jag skulle på gynundersökning, för att utesluta det. Allt såg bra ut och både läkare och kirurg vara säkra på att det var blindtarmen och avbokade därför min röntgen.
Eftersom det inte fanns plats till mig på någon avdelning fick jag vara kvar på kirurgakuten till klockan var cirka 13-14. Jag fick dela sal med en tant på gyn 28. Söt och snäll tant men hon bad mig om hjälp flera gånger så jag har nog använt min larmknapp för hennes räkning fler gånger än för min egen.
Sedan följde en eftermiddag av tester en gång per timme. På akuten fick jag lämna blodprov två gånger. Jag fick även dropp eftersom jag inte fick äta eller dricka samt morfin (Holy Jesus vad skönt det var!) och två sorters antibiotika. Jag blev illamående och fick då något mot illamåendet också.
Uppe pÃ¥ gyn 28. Robert Ã¥kte hem vid 14-tiden, han var trött och hungrig och jag ville bara sova. Robert hade bara sovit pÃ¥ en stol… Jag fick telefon inkopplad sÃ¥ jag kände mig inte isolerad utan lät honom Ã¥ka hem. DÃ¥ fick jag gÃ¥ och duscha inför operationen och klockan 17 ringde de ner mig. Jag ringde Robert som dÃ¥ precis var pÃ¥ väg hemifrÃ¥n för att lämna saker till mig sÃ¥ när han kom fram var jag pÃ¥ operation. Jag som annars har världens läkarskräck kände mig lugn och allt jag minns är att jag skulle ta tre djupa andetag av syrgasen. Sedan sa narkossköterskan att jag skulle ta ytterligare ett och tänka pÃ¥ nÃ¥got fint. Jag tänkte pÃ¥ ljudet av vÃ¥gor och en vit sandstrand. Därefter minns jag att de ropade mitt namn och att jag skulle vakna. Jag fick syrgas i näsan och piggnade till pÃ¥ mindre än en kvart. Jag fick ligga kvar pÃ¥ uppvaket i 45 minuter och drack nyponsoppa (gott!) och läste tidningar medans de andra stackarna där hade det ganska mycket värre än jag. Operationen tog 45 minuter och allt gick bra. Blindtarmsbihanget var inflammerat men inte brustet sÃ¥ jag slipper antibiotika. Uppe pÃ¥ salen fick jag mer underbar nyponsoppa och smärtlindring nÃ¥gra gÃ¥nger under natten. De fick även byta förbandet en gÃ¥ng inatt men nu ser det fint ut!
Efter en jobbig natt med ljudliga patienter och spädbarn är jag glad att ha kommit hem. Mamma och Bosse var hos mig från 11-14 och körde mig hem. Jag åt lunch på sjukhuset som smakade underbart, haha. Jag hade inte ätit sedan i onsdags kväll! Nu ska jag äta morfin och smärtlindrande tabletter och kommer vara sjukskriven minst en vecka. Jag hängde inte med på om de menade en vecka som jag kan vara sjuk utan läkarintyg plus en vecka med sjukskrivning från läkaren men jag får alla papper hemskickade.
SÃ¥ nu vet ni hur det ligger till!
Om tre kvart ska Robert skjutsa min kollega Louise till Sundspärlan där årets Resursgala äger rum. Jag är så ledsen över att jag missar galan men önskar alla resursare en underbar kväll! <3